Vi startade lördagsmorgon med första dubbellektionen i Bahasa! Det är tur att vi har några dagar emellan lektionerna för vi behöver träna på alla nya ord och meningar! Det visar sig på onsdagkväll om vi har lyckats med läxan.....
Direkt efter lektionens slut så åkte vi till västkusten (Anyer) för att kolla in läget där. Första milen var okej att köra (Per kör och jag åker med och försöker ta kort) för det var stor och bred motorväg med bekant vy runtomkring. På större motorväg får inte motorcyklar köra... det räcker faktiskt med att ha koll på alla bilar, lastbilar och bussar som kör i 80-100km/h och kör dessutom om både på höger och vänstersida och för att få bra flyt i din egen körning så är det okej att nyttja "slalomkörning" för att ta sig fram..
Efter ett tag börja vi komma ut till ytterförorterna och dess vägar och hus. Det största problemet här var inte en massa bilar och motorcyklar utan det var alla människor som gick utefter vägarna och klippte buskar, gräs, förflyttade sina getter, parkerade lastbilar med punktering, bussar som stannade här och där för att släppa på/av folk m.m. Överallt utefter vägen byggs det nya byar och en massa hus.
Vi fortsätter och plötsligt är vi ordentligt på landsbygden och vägen smalnar av betydligt men fortfarande är det ganska mycket trafik och en himla massa motorcyklar som kör om på både höger och vänster sida.
Vi hamnar vad vi tror på en blivande motorväg för det pågick vägbygge och hastigheten var inte begränsad men utifrån underlaget låg snitthastigheten på 35 km/h
För mitt i vägen kunde det plötsligt ligga en sand- eller grushög och då var det bara att byta körbana. Du körde där du tyckte var lämpligast för din bil och sedan spelade det ingen roll om det blev vänster - eller högertrafik.
Det fanns många fina hus utefter vägen och även mitt ute i ingenstans pågick uppbyggnad av nya byar. Mellan några höga sandhögar hade folket grävt ur en håla för att bygga hus alldeles intill blivande motorväg.
Nu finns det inga fler bilder på denna resa till västkusten för till slut hamnade vi på en mycket smal väg som var enligt mina (Lotta) mått en enfiligväg (helst enkelriktad) men här har de ritat in mittsträck för att vägen skulle se bredare ut. (Körde du mitt på vägen så var vägen ca 30 cm bredare än bilen) Varje gång vi fick möte fick Per köra av vägen halvvägs ner i diket för att ett möte skulle kunna ske. Samtidigt ska man komma ihåg att det ständigt passerar motorcyklar på båda sidor om bilen. Vi hamnande inte i dikena men var på väg ett par gånger. Per hade fullt upp med hålla koll på detta med körningen och jag var skraj som bara den och klarade inte av att ta kort! Så bilder av vägen och vyer har vi inetsade i våra hjärnor för all framtid...
Vi provade att lägga om vår promenadrutt och hamnade lite på några bakgator i vårat bostadområde vilket inte var otrevligt på något sätt förutom den eviga mängden av avgaser! Vi hittade en av Jakartas åar och här var det ingen rensning på vad som rann ut i ån. De enda som vi kan tänka oss gilla detta var alla stora fiskar som kalasade på soporna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar