Torsdag 18 November

Vi har samlat mod i ca en vecka, nu blev det dags. Baka en sockerkaka enligt svenskt recept för att sedan ta med den till Pers jobb!
Att hitta rätt ingredienser var ganska så lätt.. förutom ströbröd och vaniljsocker. Det ströbröd vi lyckades få tag i luktade skorpor så vi provsmakade lite och bestämde oss för att det går att smörja formen med detta. Sen kommer vi till vaniljsockret... det som vi köpte luktade vanilj men smakade ...typ... hjorthornssalt... så vi avstod från att ens prova att ha i några korn... vi spottade ganska så mycket efter provsmakningen av pulvret!  Strösockret är grovkorningt här och att vispa det poröst med äggen tog sin lilla tid med en handvisp!
När man handlar matvaror här så är det mesta i små förpackningar eftersom det finns en massa konstiga småkryp i skåpen. Men att köpa vetemjöl i ½kg påse kändes fjuttigt! Ris och matolja säljs i 2-5 liter- alt kg påsar!!!!
Sockerkakssmeten  hamnade till slut i formen och formen in i ugnen! Allt ser bra ut hitintills!  Det är ca +30 graders värme och ingen AC i köket så värmen där är olidlig vid matlagning! Medan vi väntade på att kakan skulle gräddas färdigt satte vi oss i storarummet med maxad AC! Vi tittade inte till kakan under gräddningen utan inväntade tills ungsklockan ringde för stopptid. Sockerkakan ser kanonbra ut! Vi låter den svalna i storarummet och sedan provsmakar vi en varsin bit. Så i morgon (fredag) har Per med sig en god och fin sockerkaka som några har smakat på!

Onsdag 16 November

Ja, så var det där med språkkursen! Hmmm...
Senang bertemu Anda!
Apakah ini/Apakah itu..  = Ini apakah/Itu Apakah
Apa ini/Apa itu...  = Ini apa/Itu apa
Ini angka berapa....  = Angka berapa ini

(Vi tänker inte lära er språket utan vill bara visa er, det vi just nu ser  i detta ordflöde och vi är nog lika förvirrade som ni!)

Våra hjärnor kokade där ett tag!
Vi tycker att de gör som de vill i trafiken fast de har regler och det samma gäller för språket!

Det är tur att de pratar engelska på Pers kontor och på TV:n kan vi välja engelska som språk och text på Bahasa Indonesiska... vi har även provat tvärtom....utan engelskan så är vi "off"!
Fördelen med detta språk är att de använder "våra" bokstäver men uttalet är lite annorlunda på dem... det finns hopp...om några veckor....månader....

Tisdag 15 November

Jag har nu fixat ett kort på min arbetsplats! Dvs i vår lägenhet finns ett rum som vi kallar för kontoret och där sitter jag på fm och jobbar.  Därefter går jag ner till poolen (om nu vädret tillåter det) och simmar ett par vänder. Kring lunchtid idag kom detåter igen in ett sådant där oväder som passerade igår kväll. Snacka om öronbedövande smällar, jag var inte beredd på den första smällen, så när det small hoppade jag högt i stolen och slog låren i skrivbordet.... finns många olika sätt att skaffa sig blåmärken på benen....

Måndag 14 November

Jaha, då har vi fått uppleva det som kallas för åskväder i Jakarta!
Regn - massor av regn vräker ner! Snacka om att det verkligen kan blixtra och dundra hela tiden i 1½ timme rakt ovanför oss! Blixtrarna kom inte en och en utan det var säkert ett 10 tal hela tiden, fast det egentligen var kolsvart ute var det lika ljust som mitt på dagen. Ett lysrör som blinkar är ingenting i jämförelse med detta blixtrande! Sen så var det där mullret som inte var muller utan DÅN! Jag höll för öronen men borde ha haft öronproppar för att det lät massor - riktigt öronbedövande!  Men lika fort som detta oväder dök upp så lika plötsligt var allt borta! Bara så där knäpptyst och inget blinkade eller regn som det kan vara en skön sommarkväll! Det var kyligt ute efteråt men en underbar luft! ca + 26 grader och tjockkofta åkte nästan på! Efter en halvtimme var det helt torrt på marken fast det hade regnat otroligt mycket.

Helgen 12-13 November

Vi startade lördagsmorgon med första dubbellektionen i Bahasa! Det är tur att vi har några dagar emellan lektionerna för vi behöver träna på alla nya ord och meningar! Det visar sig på onsdagkväll om vi har lyckats med läxan.....

Direkt efter lektionens slut så åkte vi till västkusten (Anyer) för att kolla in läget där. Första milen var okej att köra (Per kör och jag åker med och försöker ta kort) för det var stor och bred motorväg med bekant vy runtomkring. På större motorväg får inte motorcyklar köra... det räcker faktiskt med att ha koll på alla bilar, lastbilar och bussar som kör i 80-100km/h och kör dessutom om både på höger och vänstersida och för att få bra flyt i din egen körning  så är det okej att nyttja "slalomkörning" för att ta sig fram..

 Efter ett tag börja vi komma ut till ytterförorterna och dess vägar och hus. Det största problemet här var inte en massa bilar och motorcyklar utan det var alla människor som gick utefter vägarna och klippte buskar, gräs, förflyttade sina getter, parkerade lastbilar med punktering, bussar som stannade här och där för att släppa på/av folk m.m. Överallt utefter vägen byggs det nya byar och en massa hus.

Vi fortsätter och plötsligt är vi ordentligt på landsbygden och vägen smalnar av betydligt men fortfarande är det ganska mycket trafik och en himla massa motorcyklar som kör om på både höger och vänster sida.
Vi hamnar vad vi tror på en blivande motorväg för det pågick vägbygge och hastigheten var inte begränsad men utifrån underlaget låg snitthastigheten på 35 km/h

För mitt i vägen kunde det plötsligt ligga en sand- eller grushög och då var det bara att byta körbana. Du körde där du tyckte var lämpligast för din bil och sedan spelade det ingen roll om det blev vänster - eller högertrafik.
Det fanns många fina hus utefter vägen och även mitt ute i ingenstans pågick uppbyggnad av nya byar. Mellan några höga sandhögar hade folket grävt ur en håla för att bygga hus alldeles intill blivande motorväg.

Nu finns det inga fler bilder på denna resa till västkusten för till slut hamnade vi på en mycket smal väg som var enligt mina (Lotta) mått en enfiligväg (helst enkelriktad) men här har de ritat in mittsträck för att vägen skulle se bredare ut. (Körde du mitt på vägen så var vägen ca 30 cm bredare än bilen) Varje gång vi fick möte fick Per köra av vägen halvvägs ner i diket för att ett möte skulle kunna ske. Samtidigt ska man komma ihåg att det ständigt passerar motorcyklar på båda sidor om bilen. Vi hamnande inte i dikena men var på väg ett par gånger. Per hade fullt upp med hålla koll på detta med körningen och jag var skraj som bara den och klarade inte av att ta kort! Så bilder av vägen och vyer har vi inetsade i våra hjärnor för all framtid...

Vi provade att lägga om vår promenadrutt och hamnade lite på några bakgator i vårat bostadområde vilket inte var otrevligt på något sätt förutom den eviga mängden av avgaser! Vi hittade en av Jakartas åar och här var det ingen rensning på vad som rann ut i ån. De enda som vi kan tänka oss gilla detta var alla stora fiskar som kalasade på soporna.

Fredag 11 November

Innan vi reste ut från Sverige skickade vi iväg 4 paket med "bra-att-ha-saker" (eller saker som vi tror oss kommer att sakna och måste bara ha med) och igår kom ett av paketen...var är resten?????
I detta paket fanns en flytt/avskedspresent från Lottas arbetsgivare Gunilla Eriksson på SweJa. Nu har vi öppnat och monterat ihop presenten!

Tisdag 8 November

För att vi ska må bätte när vi är ute och promenerar har vi införskaffat oss dessa. Trafiken är tät var vi än går och vissa fordon släpper ut inte alltför rena och trevliga avgaser, kräkreflexerna fungerar...det har vi fått testat många gånger. Testade dessa på vår kvällspromenad och det var betydlig skillnad på att andas i dessa masker än utan. Så nu kommer vi att gå på ännu längre promenader eftersom vi minimerar risken att kräkas efter 1 km.